sverige, nochmal

svensk mark under fötterna känns märkligt bekant. men jag har inte bestämt om jag gillar det än. visst, mycket trevlig middag och barrunda med storebror som jag inte träffat på länge, efterlängtat prat om strunt och viktiga saker. men stockholms svenska tydlighet känns vass mot den lätta dimma oförståelsen ger i berlin. eller kanske är det gräsvodkan som spökar.

rabbit, run är färdigläst (mycket bra, en sen beat kan man säga, skriven '59, gillar man kerouac ska man nog läsa) och innan jag tvingar svend att låna mig nästa del håller the line of beauty av alan hollinghurst mig sällskap. bögliv i överklasslondons åttiotal, rekommenderad av en vän. höga förväntningar, som jag också tror infrias.

titta: å!

i övrigt kommer med plugg till omtentor som vanligt tvivel på om jag valt rätt väg i livet. just nu känns författande och elektronika i berlin som den mest lockande tillvaron. synd bara att man har studielån att betala tillbaka och så. man får gömma sig, gå under jord.