stängningsdags
undrar om jag hinner skriva nat innan de slänger ut mig. är sist kvar i matlabsalen i franklingebäude, lutar mig tillbaka och njuter av den sköna känslan av att ha avslutat en lab. digitale bildverarbeitung. här finns det inget enhetligt system med passerkort och konton till datasalarna, alla funkar olika och i just den här är man helt och hallet beroende av när de som jobbar pa institutionen vill ga hem. men a andra sidan är detta den första vettiga dator jag suttit vid sen jag kom hit. allt funkar! vilken lycka.
annars har dagen varit jäkligt seg och jag har ägnat mycket tid at att störa mig pa göteborgare. maken pa dryga människor, de här i berlin atminstone... ulf, vi maste ses snart annars förlorar jag hoppet om den där stan! förutom det försov jag mig, pa s-bahnen till skolan var det tre (tre!) olika musikantgrupper med alldeles för högljudda dragspel som hann göra mig irriterad, ingen vettig mat i mensan när jag skulle käka... dumma dag. men nu känns det bättre, ser ut över en mäktig skymningshimmel, mellan molnen lyfter planen fran tegel.
sven är sjuk, stackars stackars sven. och stackars mig för jag har ingen att sitta vid köksbordet med. sa jag är ocksa sjuk fast bara sällskapssjuk.
2 Comments:
This comment has been removed by a blog administrator.
Att störa sig på Göteborgare är ingenting onormalt. Som ett gemensamt syskon till oss uttryckte det: "Göteborgare har ibland ingen som helst koppling mellan mun och tanke".
I Stockholm ägnar detta släkte sig åt att prata nostalgiskt om spårvagnar och om att färsk fisk bara finns att köpa i Göötet ... som enda plats på jorden.
Nåväl, många av mina bästa vänner är Göteborgare - underbara männsikor, ibland.
Post a Comment
<< Home